Rittelittan: Vors jär dö...?

Önskar verkligen att det vore så....

Det skulle kunna vara så....

Men förkylningen håller på att slita sönder mig...

Är väl inne på tionde veckan nu som det har varit dåligt...

Nu värre än vanligt...

Allt känns bara jobbigt inget paradis här inte...

Jag kan för mitt liv inte förstå var den gamla Ritha har tagit vägen...Jag är trött för jämnan...

Stoppar fortfarande i mig en massa onödigt, både godis och mat slinker in i det vidöppna hålet som sitter där i mitt snoriga ansikte....

Ingenting smakar egentligen gott men det är det enda jag kan göra som inte gör ont....Efterverkningarna är det sämre med för jag får dåligt i magen av allt skräp...

Vågen står fortfarande på ett par kilo för mycket, så pass att byxorna är för snäva och det gör ont att sitta...

Ja ni ser det är inte roligt att vara jag just nu...

Tycker ni att jag gnäller...Jo kanske lite grann...

Men det är faktiskt ganska synd om mig ;(

Kreativiteten är som bortblåst i kroppen...

Inne i hjärnan pågår faktiskt fortfarande lite aktivitet...(men inte mycket)

Förra veckan på stugan omvandlades det till såååå mycket bättre i tv-rummet....

Istället för den otroligt tragiskt fula matgruppen blev det en riktigt mysig läshörna med en massa vita hyllor där det ryms både böcker, tidningar och naturligtvis lycktor och ljus samt en hel del annat smått och gott :)

Jag får nog se till att det kommer en bild på det där...

På tal om bild....Ja inte ens fotograferat någonting har jag gjort....inte på länge....

Hmmmm, måste ju bara försöka göra någonting åt det här..

Detta är det enda som fortfarande kan göras utan att gnälla....Tvätta...

För det första luktar det väldigt....gott, för det andra är det inte så mycket för mig att göra....ni vet alla dom fina maskinerna som finns i dag fixar det mesta....

Man behöver bara stoppa in och ta ut och så är allt klappart och klart :))

Som sagt...

Skärpning...