♥

Minnen är svarta och vita, fina minnen stoppar man i en fin vit låda med en vacker liten rosett som alltid finns tillgänglig att ta fram när någonting känns tungt eller att man åter vill komma ihåg det vackra man har varit med om.

Svarta minnen stoppar man i en intetsägande ful låda där man knyter en svart rosett sååå hårt runt om, som om man aldrig någonsin mer ska kunna öppna den.

Jag har så många vackra minnen från min mamma som ofta, ofta kommer fram. Minnen som kommer vare sej jag är glad eller ledsen. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, vissa dagar om jag känner mig ledsen tar jag fram lådan och pratar med henne för det fanns och finns ingen som jag kunde eller kan prata med som henne.

Hon kunde ha åsikter om jag hade gjort någonting fel och var inte sen att uppmuntra mig om jag gjorde någonting bra, men hon dömde mig aldrig. Visst jag har fortfarande dom som kan göra det men ni vet hur det känns när någon som finns som en riktig själsfrände ger en ris eller ros, ingenting tar så på ens känslor som just då. Aldrig har man så lätt att förstå och ta åt sig som just då.

I morse kom bara tanken, jag måste ringa till mamma!! Varenda morgon så länge jag minns, ringde jag till henne för att höra hur hon mådde. Det är just den handlingen som är svår att sudda ut. Det kan gå många dagar och jag tänker inte på det å så vips, som ur tomma intet kommer tanken tillbaka.

Banden som vi hade kanske är svårt för många att förstå. Banden som fanns där bleknar men dom kommer aldrig någonsin att försvinna så länge jag lever. Jag är så glad att jag har min lilla vita låda med fina minnen.

I min vita låda fortsätter jag att lägga fina minnen. Om man har underbara barn kommer det alltid att finnas minnen att stoppa i. Om alla kunde lära sig att man inte ska döma sina nära och kära, att man inte ska bry sig om det man inte har att göra med, att man inte behöver tillrättavisa sina barn när dom är vuxna, att dom ska bete sig som du vill......ja då har man som sagt många, många saker att stoppa i sin låda, om man inte gör det kommer du att att få plocka fram den intetsägande lådan många gånger för då kommer du inte längre att betyda någonting för dina barn och det vore väl det värsta som skulle kunna hända!!

Ja jag är lycklig, jag har min vackra vita låda som är proppfull med fina minnen.

Ja jag är lycklig, att jag har min underbara familj.

Ja jag är lycklig att just jag har sååå många fina vackra minnen av min mamma.

Visst, jag har också min intetsägande låda med den hårt knutna svarta rosetten, men ju längre tiden går så blir den bara mer och mer intetsägande.

Tänk vilken tur att det inte är tvärt om !

Tänk att för många är det så svårt att förstå att man ska vara rädd om varandra!

Det som egentligen borde vara självskrivet!

Eller hur?