Ja så var då vardagen tillbaka i det Lindholmska hemmet.
Gubben har farit och jobbat i dag efter sin ledighet på tre veckor.
Tänk vad tiden går fort när man har roligt och när man är med varandra.
Nu har den mörka januarimånaden infunnit sig. Just januari och februari är för mig mörka tunga månader, vi får hoppas att dom går lika fort som gubbens ledighet, för det small som sagt bara till så var den över.
Det man får vara glad över är att nu blir dagarna bara ljusare och ljusare :)
I går förgyllde jag det grå med lite färg.... ;)
Jag har varit så förtjust i några Mine Coupes av Ulrica Hydman-Vallien.
Så fick jag tipset av min gode vän Johan att man kunde beställa dom på ArtGlassVista för en lite billigare peng. Dom finns då i set om fem stycken blandade färger, rosa, orange, vit, svart och gul. Dom kostade 795 kronor, alltså tjänade jag 200 kronor på att beställa dom.
Nu kan man fortsätta att öka på antalet med att bara köpa någon då och då....
Och då kan man göra inköpen i vår lilla stad :)
Men visst är dom fina så säg....
Vet egentligen inte varför jag blev så barnsligt förtjust i dessa. En tanke är att när jag var liten så hade mamma några efterrättsskålar i just sådana här färger alltså blandade färger som jag tyckte var så fina. Dom användes bara vid högtidliga tillfällen som till jul. Kanske är det bardomsminnen som gör just dessa så speciella för mig.
Vart mammas skålar tog vägen har jag ingen aning om. Säkert gick det ändå sönder något då och då, för som jag kommer ihåg var dom lövtunna.
♥
Under tiden som jag nu sitter och skriver här kunde jag inte annat än stanna upp och titta lite på tv där det berättades om en väldigt bergig grekisk Ö....Där bland annat "ingången till Hades...Dödsguden" finns. Nå i alla fall fanns en liten by, högt uppe på ett berg och där bodden en ensammen liten gumma, alldeles själv....ja det bodde ingen annan där i byn under vintern....
Där var det inte tal om att köpa och köpa....Hon livnärde sig på att vara ute och plocka vildsparris som hon sen kokade och åt....
Svar på frågan varför.....varför bodde hon där alldeles ensammen....
Jo hon älskade den lilla byn så mycket att hon kunde inte ens lämna den under vintern fastän hon visste att hon skulle bli alldeles ensammen......
Ja herre gud......olika äro våra öden....
Vissa nöjer sig med väldigt lite som för dom ändå är stort.....vissa som har allt nöjer sig aldrig, tänker bara på att skaffa mer och mer och ha så mycket pengar som möjligt...blir aldrig nog mycket.
Nu piper min tvättmasin, tredje i ordningen på morron....
Som sagt....nu är vardagen tillbaka :))
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar