Pratade med Marie i Finnspång där vi har tagit alla våra hundar. Vi brukar ha lite kontakt då och då med varandra. Ville berätta för henne att Elsa hade gått bort. Marie är en människa som enbart lever för sina hundar. Hon vill ha kontakt och höra hur det går för hennes hundar i dom nya familjerna.
Vi pratade med varandra för ett par månader sedan och då började hon prata om att hon hade en hund som skulle ha sin sista kull som hon ville att vi skulle ta efter det. Hon vill att hon ska få komma till någon hon känner till bra och få ha ett par sista år i lugn och ro.
Nu när jag pratade med henne var det samma sak. Jag är en djurvän ändå ut i fingerspetsarna och jag skulle gärna låta henne komma och bo med oss där det är mer lugn och ro för henne, om det inte vore för att jag plågas så fruktansvärt när dom går bort. Den här tiken är sju år gammal och då vet man att det inte rör sig om så många år så har man samma sorg som det man har nu.
Det är bara att plåga sig själv.
Men visst hon är fin och jag hoppas att någon vill ha henne där hon kan tillbringa sina sista år i lugn och harmoni, utan en massa andra hundar och valpar där uppmärksamheten på var och en inte blir så stor. Jag förstår att Marie vill känna tryggheten att lämna bort sin avelstik till någon hon känner till för sitt eget välbefinnande.
Om jag inte hade varit så blödig, om jag bara skulle tänka på hunden och inte på mig själv, ja då skulle jag ha tagit henne. Men som sagt jag går sönder varenda gång jag måste avliva ett djur och det tär så mycket.
Så här ser då det lilla livet ut :)
Tänk dom här små dvärgspetsarna ser ut som valpar hela livet, vem skulle tro att den här tösen fyller 7 år den 15 februari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar