Solen upp i morse :))

Vaknade i morse efter en god natts sömn och en riktigt lång sovmorgon.

Känns skönt att inte månen krockade med jorden i går kväll :))

Alltså måste säga att Elin är bara för härlig, ska man få sig ett riktigt gott skratt ska man umgås med henne hon är så inpulsiv och rätt fram :))

Googlade om det där fenomenet i går kväll, om den stora månen. Stod en massa på engelska om det här, fattade naturligtvis inte allt men det är ett fenomen som varit känt i tusende år.

Månen är alltid lika stor. Den är en stenklump som varken sväller eller drar ihop sig. Det finns variabla stjärnor, pulserande gasklot som verkligen ändrar sin storlek, men sådan är alltså inte månen.

Slutligen kan man ju fråga sig vad det är som gör att vi faktiskt uppfattar månen som större då den står nära horisonten. Nu kommer vi in på ämnet psykologi, och faktum är att det fortfarande publiceras nya artiklar som försöker förklara denna månillusion. Nätet är fullt av mer eller mindre vederhäftiga förklaringsmodeller. En del av förklaringen kan vara att hjärnan fungerar annorlunda när den jämför saker i tomma rymden än när den undersöker något nära horisonten, där det finns referensobjekt som träd och hus.

Om man försöker ta en bild av denna jättemåne så går inte det, på bilden kommer månen ändå att se ut som en liten spotlight där i horisonten. Konstigt eller hur, men prova får ni se, nästa gång månen håller på att kollidera med jorden :)