Här är vår gamla lilla Elsa, hon som är inne på sitt tolfte år. Hon är lite sliten. Hon har blivit livrädd att gå på golvet där det inga mattor är, halkar omkring som om hon är på den värsta isbanan. Hon har blivit lite styv i baken, vi vet inte om det är att hon har styvnat och har ont i höfterna eller om hon har halkat så att hon har gjort sig illa.
I alla fall så är hon glad dom gånger hon är ute ur sin korg, vickar på rumpan och viftar på svansen. Hundar är otroliga, fastän dom har lite ont är dom ändå så glada och tacksamma.
Jag skulle vilja se den människan som har ont någonstans och ändå vickar på rumpan, det finns inte. Mitt eget arsle är så gammalt och styvt att jag vickar inte på rumpan omän jag är glad och uppåt. Man skulle nog försöka vara lika tacksam över dom små sakerna som det hundarna är.
Nå i alla fall så har vi lagt ut mattor från hennes korg till vatten och matskålen så hon inte ska behöva gå på golvet, så hon kan vila höfterna, få se om det blir bättre så. Det ser för jäkligt ut inne, ser ut som om huvudleden går rakt genom köket. Men, men vad gör man inte för dom små liven :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar